|
|||
|
|
TRÄNINGSREGLER!  Kristian von Krusenstierna, september månads SDK bloggare har ordet: I Sverige har vi en tränartradition som är väl inarbetad sedan länge, därmed är den urstark. Det gör att vi lyckas återkommande ta bra placeringar vid stora mästerskap på alla nivåer. För att kunna ta de absolut högsta placeringarna krävs det något mer. Just tränartraditionen kanske här stjälper och inte hjälper oss i Sverige. Varför är vi så rädda för att prova andra system? Just prova är vi kanske och andra sidan bra på men att ändra sig till ett nytt system är vi sämre på, det är lätt att slinka tillbaka till det som känns som hemma. Det finns många regler i den svenska träningsmetoden som måste ändras eller tas bort. Vi har alla hört att man aldrig ska skritta i samlad skritt för då blir skritten dålig, aldrig rida med bakdelen innanför i galopp för då går hästen alltid på dubbla spår. Det är just dessa "regler" som man bör tänka över. Eftersom jag själv tagit klivet ner till Holland för träning så är det självklart att man tittar lite extra på vad som skapade deras framgångar under de senaste åren. Det är ingen slump, tvärtom. Det känns som att Holländarna tittat på de bästa, dvs tyskarna så länge de nu var bäst, och sedan gått hem och funderat på vad man kan göra bättre än dom bästa. Det är här vi ser skillnaden. Att våga gå ifrån regler och se till en hästs möjlighet att utveckla sig. Kajsa Bergqvist tränade aldrig att hoppa 2.08 varje dag. Träningen hemma i träningslokalen bestod i att utmana kroppen och bygga något som gjorde det möjligt att då och då försöka sig på sin gräns. Kan vi ta någon lärdom här? Ja, att våga träna för att åstadkomma en förändring. Att våga rida mer framåt, mer tillbaka, mer böjd, mindre böjd, längre form, kortare form, högre form, lägre form. Det är i detta våra regler för vad en häst ska vara begränsar oss. Alla hästar är olika, om vi tänker mer på reglerna än på målet så tappar vi effekten av det vi gör halvvägs till målet. Att våga ge hästen en klar och kanske ibland tuff signal för våra signaler är ett måste. Det är också mer rättvist mot hästen än att sitta på be och påpeka varv efter varv. Hästen vill göra rätt, men den vill också förstå. När vi skyddar oss med att rida inom reglerna så blir det stopp den dagen vi vill mer. Även kring formen som det pratats om så pass mycket sista tiden finns det saker som vi bör tänka över. Man säger att hästen skall vara lång och låg, men vi vill samtidigt att hästen inte skall gå på bogarna! Det kan i många fall inte fungera. Däremot om man vågar rida hästen kortare i en lägre form med bibehållen bjudning kan bogarna slippa ta för mycket vikt och hästen snabbare komma till avspänning och eftergift. Kort i formen är också en regel som finns. Om man har målet i tanken när man tittar på formen och inte reglerna så kan hästen få arbeta i den form som passar den för tillfället. Kyra sa vid något tillfälle "-If you always do what you always did you always get what you always got" Kjell Enhager, en mental coach som jobbat med landslaget en del kallade det för att man är en "kravall apa" dvs att man vågar göra det som inte alla andra gör, göra det som ger mig bättre reslutat även fast det inte går helt i linje med alla andras metoder. Så länge man sätter hästen främst och har utbildningsskalan som vägledning finns det utrymme för att ta ut svängarna och öka registret inom alla områden! Kristian von Krusenstierna Septemberbloggare
|
KVALITETSTÄVLAN VÄRMLAND  Louise Crafoord-Hofmann, augustimånads SDK bloggare har ordet: Idag var jag i Värmland och dömde kvalitetstävlan. Jag ansvarade för gångarter och Christina Ohlsson för exteriören. Vi var på Lilleruds Naturbruksgymnasiun och jag fick därmed så passande Barbro Lindström med mig som skrivare . Eftersom det numer på grund av /eller rättare sagt, tack vare modern teknik, finns en uppsjö av hingstar att välja på gäller det att hålla sig uppdaterad. Som hästtokig tonåring på sjuttiotalet var det en smal sak att hålla rätt på Brabant, Gaspari och allt vad de nu kunde heta. De framförallt svenska "beskällarna". Idag är det en djungel av hingstar. Sperma från alla möjliga fina hingstar fraktas hit och dit över världen. Då är det tur att det finns något som heter Google... Jag lovar. Det går att bli expert på det mesta genom att "googla"! Tre timmar till Värmland och du kan allt du inte vet om alla fadershingstar och mödernelinjer som är aktuella för visningen. Dessutom har du sett flera hingstar "live" på youtube. Jag säger bara : Visst är det häftigt! Vilken tid vi lever i. I Värmland visades hästar av blandad, men relativt god kvalité. I Värmland var visarna också av blandad, men alltför ofta av sämre kvalité ... Svag ridning, med stora brister i sitsar och andra grundläggande viktiga faktorer som t.ex. kunskaper i vilket tempo och form unghästar ska ridas i saknades hos flera. I många fall säkert unga ambitösa ryttare. Här har vi tränare ett jättestort ansvar! Den här dagen regnade det dessutom, vilket gjorde att underlaget utomhus, där gångarterna bedömdes inte var optimalt. Då kan det bli besvärligt även för en begåvad fyraårig häst om ryttaren inte har en susning om hur man rider i balans.. Överstrykning i galopp och nedläggning i trav skall numer visas på kvalitetstävlan. Om det råder några oklarheter är: Överstrykning - Ett sätt att visa att hästen är självbärig. Ryttaren för fram sina händer under några, i det här fallet galoppsprång, och domarna får ett "kvitto "på hur hästen bär sig. Nedläggning - Ett sätt att visa att hästen är lösgjord och rätt riden mellan hjälperna. Ryttaren flyttar fram stödet och då ska hästen länga sin hals och söka sig nedåt framåt med bibehållen kontakt. Om det blev några nior och tior? Nej, ingen tia, men väl två nior på samma häst. Ett litet sto efter den holländske topphingsten Johnson fick nia på trav och nia på utvecklingsbarhet. Stoet hade en fantastisk mekanik och underbar energi. Pappa Johnson är makalöst fin! Det har jag sett på YouTube!... Tack och Hej! Nu är jag framme i Stockholm. Louise "Ludde" C-Hofmann Augustibloggare
|
SEMESTER...  Catrin Henriksson, julimånads SDK bloggare har ordet: Juli månad förknippas med semester, sol, bad, värme... och Falsterbo Horse Show! Visst stämmer det att det är lika mycket häst som show. Och vilken fest det blev när Patrik Kittel satte rekord på Scandic med hela 82,775 procent i küren! Själv hann jag inte se mycket i och med min lilla monter och försäljningen där men jag hade ställt klockan och hann precis upp och se Patrik rida. Skrev direkt på Facebook att jag aldrig sett honom bättre. Super kul att kunna prestera detta på "hemmaplan" och allt. Dagen innan satt han och Anky van Grunsven och skrev autografer utanför min monter och då sa han skrattande: - Här sitter jag och skriver autografer på självaste Falsterbo Horse Show! Jag tror att Patrik inte själv har insett vad han håller på med - skriva svensk dressyrhistoria. Det skall bli spännande att följa hans utveckling och karriär. Vi i Svenska Dressyrtränarklubben är extra glada att vi är välkomna hem till honom i höst när vi har vårt årliga seminarium.  Patrik Kittel och Anky Van Grunsven ställde upp och skrev autografer under Falsterbo Horse Show Juli är också en månad som förknippas med att hitta det mest effektiva flugmedlet, högtryckstvätta stall och eventuellt måla. Jag vet inte hur det är för er men för mig innebär juli mycket jobb och få lediga dagar. Som dressyrtränare arbetar man ju i princip när andra är lediga. Många vill passa på och intensiv träna när de är lediga eller så skickar de sina hästar på träning när de skall på semester. Så får man mot förmodan tid över i juli så gäller det i alla fall för mig att hinna med det man inte hinner i vanliga fall. Olja staket, stängsla, trimma mellan hagar, klippa den förvuxna gräsmattan m.m. Nere i Halland förbereder vi oss och andra inför tävlingarna i Laholm som i år börjar på onsdag och avslutas på söndag vecka 31. Alltid lika inspirerande med tävlingar som spänner från lägsta till högsta nivå. Se vart det börjar och vart hän det skall. Rid väl! Catrin
|
INFLATION AV ANTALET TRÄNARE...  Peter Härnstam, junimånads SDK bloggare har ordet: Har sedan en tid under våren reflekterat över inflationen tränare på ett och samma ekipage. Är detta bra? Vad beror det på? Detta är inget nytt fenomen att det är många tränare inblandade i ett och samma ekipage. Att ha en ”hemmatränare” och sedan kanske en mer meriterad tränare till exempel en gång i månaden, det är inte det jag talar om, utan ekipage som kanske har tre, elller till och med fyra tränare inblandad i ett och samma ekipage. Detta har blivit mer och mer vanligt på alla nivåer idag och detta tror jag på sikt är förödande för dels ekipaget i sig självt, men även sporten i stort. Kan inte riktigt förklara vad det beror på, men kanske tror man någon annan tränare kan lösa problemen bättre, komma med någon universallösning på ett problem. Det finns många tränare i Sverige och det kommer många internationella tränare till oss, mer eller mindre begåvade i sin tränarroll, men att gräset är grönare på andra sidan är helt uppenbart. Det hålls mycket clinics, träningar och seminarier och vi har inte ett hav av ryttare att ta av i lilla Sverige. Det är klart att detta problem kommer upp när arrangörer av träningar ”rycker och sliter” i ekipagen för att få deltagare till sina aktiviteter. Sen har vi också Ridsportsförbundet olika grupper och nivåer på träningar, både regionalt och nationellt. Det är många som vill ta del av de ekipage som finns. En önskan man har mot förbundet var att de hade en närmare kontakt med tränarna innan man tar av och bjuder in ekipage på olika aktiviteter, vet att många av oss tränare känner sig överkörda. Om nu våra ”toppryttare” involverar flera tränare i sin träning, så är det klart ekipage på lägre nivå gör det. Dom gör inte som vi säger, utan som vi gör. Kanske, kan en väl meriterad ryttare ha möjlighet att sortera de olika tränarnas metoder och sätt att utbilda hästar, men de ekipage som rider på S:t George nivå och lägre kan omöjligt göra detta. Problemet är inte när ekipagen tränar för tränare, utan när de sedan skall träna på egen hand. Det är lätt att byta system när problemen kommer upp och inte hitta en röd tråd i sitt tränande. Tror inte heller att detta är särskilt angenämt för våra hästar, tror att mycket förvirring uppstår även hos dem. Alla tränare har mer eller mindre olika sätt att lösa problem och att utbilda hästar på, rätt eller fel säger jag inte, utan olika sätt och system. Alla har förhoppningsvis samma mål, men vägen dit och metoder kan variera mycket. Här tror jag att det är viktigt att ryttare som tränar/tävlar på högre nivå tänker sig för hur man tränar, för vem och för hur många. Att ryttarna vågar vara raka och tydliga om hur de vill ha med sin träning av hästen, inte falla för tryck från olika håll. För oss tränare tror jag att det oerhört viktigt att vi vågar vara raka och tydliga och förklara för våra elever olämpligheten i detta. Gärna själva kliva åt sidan om vi bedömer att ett ekipage vi tränar har för många tränare, jag har själv gjort detta och tror vi är fler som behöver vara raka nog och professionella i vår tränarroll. Vi behöver inte kolla så långt bort för att se problematiken. Ekipage som tävlat svår klass framgångsrikt som blandat in fler tränare för att bli ”bättre” och vad blir resultatet? Vi har tyvärr flera ekipage som exempel. Så en uppmaning till tränare är att våga vara raka och tydliga i hur du vill ha med träning av ditt ekipage, dela inte ditt ekipage med flera andra tränare, för detta, tror jag inte främjar någon, framför allt inte ekipaget, inte heller oss tränarna. Tror inte vi blir en ”Ledande nation” på det sättet. Hur gör våra internationella toppekipage? Tränar de för flera olika tränare? Peter Härnstam 2011-06-16 |
ÅSRMÖTE, ÅRETS TRÄNARE och GP KÜR SEMINARIUM  Eva har ordet: SDK's årsmöte hölls i Scandinavium lördag 26 februari i samband med World Cup dressyren. Avgående ordförande Peter Härnstam ersattes av Kristan von Krusenstierna och Peter tog en suppleant plats tillsammans med nyvald Rose Mathiesen. Anna Hedbys kom in som ny ordinarie. Den nya styrelsen består av 7 ordinare och 2 suppleanter. Ordförande Kristian von Krusenstierna, Eva Lekander, Catrin Henriksson, Louise Crafoord-Hofmann, Lotta Jerhammar, Susanne Karlsson och nyvald Anna Hedbys. Nytt för verksamheten i SDK 2010 har förutom de löpande styrelseuppgifterna varit att SDK nu finns på Facebook och Infobladet ges ut per mail. Två styrelsemedlemmar, Peter Härnstam och Kristian von Krusenstierna är nu ordinarie ledamöter i DK (Dressyrkommitten) och ett utökat samarbete med Dressyrringen genom en adjungerad representant i respektive styrelse. Även en representant i RF Yrkesprovskommitté. SDK har drivit frågor om veterinärbesiktning och boxrengöring i samband med tävling och diskussioner har skett med DK, Dressyrringen, Sv RF och sportchef.  Priset för Årets Tränare 2010 delades ut till Kerstin André. I anslutning till årsmötet fick medlemmarna tillfälle att se GP Küren med Eric Lette som kommentator via hörsnäckor. Eric gav en god inblick i domarens uppgift att hålla ridningen klassisk och ej ge efter för det spektaktulära och artificiella utan se till det grundläggande arbetet med rytm och form och styrka över tid. Grundgångarternas betydelse för rörelsernas kvalitet och självbärighet och lätthet var ledord. Mycket fokus på skrittarbetet och noggrannare ökad skritt där hästen villigt söker sig framåt till bettet. Eric bjöd på en mycket givande helhetssyn för tränarna att ta till sig i sitt fortsatta skolarbete med sina elever. Fortsättningsvis hoppas vi ? att få in detta samarbete tränare/domare som en självklar del i SDK's verksamhet. Eva Lekander
|
ÅRETS TRÄNARE 2010  Fotograf Krister Lindh Svenska Dressyrtränarklubbens pris, ”Årets tränare” 2010 Tilldelas Kerstin André Motivering: Kerstin är mycket hängiven i sin tränarroll. Hon har ett mycket stort engagemang för sina ekipage på så väl tävling som träning. Kerstin har tränat ekipage som tävlat framgångsrikt med topplaceringar på årgångstävlingar för unghästar och klasser till och med Grand Prix både nationellt och internationellt. Göteborg 2011-01-24 Juryn för ”Årets tränare” Ordf Peter Härnstam, Svenska Dressyrtränarklubben, www.dressyrtranarklubben.nu Priset kommer att utdelas på Göteborg Horse Show lördagen den 26 februari, tid meddelas senare. Tränarpriset på 15,000:- delas av Svenska Dressyrtränarklubben SDK, Dressyrringen & Dressyrkommittén. Dessutom delar Per Johanssons minnesfond ut ett hederspris.
|
En HELG HOS ANDREAS HELGSTRAND! Dressyrbloggaren Kristian har ordet: Tränarklubben åkte den 19-20 november till Andreas Helgstrands fina anläggning strax utanför Aalborg i Danmark. Sedan ca 2 år tillbaka driver Andreas en egen anläggning efter sina ca 7 år hos Blue Hors. Verksamheten är detsamma, utbildning av dressyrhästar från unghästar till GP. Skillnaden är dock en större inriktning på försäljning istället för avel. Dock står det några riktigt fina avelshingstar i stallet som gjort att de numera har ordnat en avelsdel på anläggningen.  Vi tränare fick se 10 hästar från 4 år upp till GP. Genomgående var det mycket hög kvalité på alla hästar. Urvalet hästar visar vilken standard Andreas jobbar med dagligen. Till sin hjälp hade han 3 av sina 4 beridare, alla ryttare visade en mycket bra känsla och tajming i sin ridning. Med de unga hästarna jobbade han mycket med övergångar och helt enkelt det vanliga, Dvs gas, broms och svänga! Alltså inget konstigt här. Just att det inte var något konstigt var nog allas uppfattning. Skillnaden ligger istället i resultatet av arbetet. Vad många ryttare kräver och framförallt är nöjda med är halvvägs mot vad Andreas söker. När många av tränarna på bänken tyckte det var bra så vill Andreas har mer. Dvs mer fram, snabbare tillbaka, ännu bättre spårning mm. Alltså inte 90% utan 100%! Det gjorde att hästarna såg mycket trygga ut i systemet. Varje dag krävs kvalité i resultatet, dock alltid på individens nivå det var han mycket noga med! Något som jag själv strävar efter i ridningen och utbildningen av hästar/ryttare är röda tråden från start till mål. Detta var mycket tydligt här. När den unga hästen skulle sakta av fick den en liten påminnelse på bakdelen med en lätt touch med spö, det gjorde att den från början lär sig att använda bakbenen i förhållningar vilket i framtiden innebär rörelser i svår klass. Dvs inte vänta och låta hästen vara för ”själv” som ung och utan påverkan av ryttaren, det ger en förvånad eller ouppmärksam häst senare i utbildningen. Resultatet av denna metod såg vi alla i hästarnas mycket fina accepterande av bettet i alla övergångar. Inga hästar låg i framvikt i några övergångar. Det ger en mycket bättre grund för framtida arbete! Andreas var väldigt noga med att hästarna skulle gå för lätta hjälper. Hellre många upprepningar vad gäller sidvärts, gas och broms mm för att få hästen alert än att sega sig igenom en lång diagonal i samma tempo/tvärning osv. Hela tiden ett dynamiskt sätt i ridningen. Enkla vanliga övningar men med ett MYCKET högre krav på förändring och accepterande av ryttarens hjälper är sammanfattningen av denna helg. Well done Andreas! Kristian 2010-12-23 |
En HELG I OSLO! Dressyrbloggaren Kristian har ordet: Som dragplåster till tävlingarna hade man engagerat Edward Gal med att hålla en clinic efter uppvärmningsklassen. Edward hade med sig en 8 årig svart hingst e. Gribaldi. Något av en mini Totilas! Denna red han samtidigt som han pratade om sitt system att träna sina hästar. Förutom att Edward har en mycket enkel engelska att förstå så förklarade han på ett mycket enkelt sätt. Han började med att låta hästen gå i en lägre och rundare form, nästa steg som han började med ganska så direkt var att ändra tempo i den formen, därifrån gick han vidare till att rida hästen böjd och fortsätta med tempoväxlingar. Efter dessa tre steg så började han med rörelser. Oavsett rörelse så förändrade han tempo hela tiden. Fortare-långsammare var en återkommande uppmaning till hästen. Just böjningen fanns hela tiden med, däremellan rakrikta till att sedan gå tillbaka till en böjd häst igen! Pauser var viktigt för Edward. Var noga med att pausa sa han flera gånger. Han avslutade med att visa lite piaff och passage. Han börjar alltid med piaffen, där menade han ligger en stor fara om man börjar med passage. I skritt försökte han hitta en steglängd där hästen lätt kunde hitta piaffen och sedan lät han den gå mycket framåt i piaffen i början. Efter han visat sin häst kom en junior ryttare på sin egen häst. Hon hade en häst som visade en väldigt fin trav, stor med mycket takt. Edward lät henne rida enligt hans system med att försöka få hästen att sänka nacken till en lite rundare form och där kunna ändra tempo. Där blev det lite problem då denna häst hade svårt att "byta" trav. Här var Edward mycket noga att få till som han sa en "Shettistrav" några steg! -"Vi har sett att han kan trava, nu vill jag se den trava med små steg också" poängterade Edward. Detta menade han var en viktig del för att kunna komma vidare med hästens utbildning. Det blev rätt tydlig skillnad mellan enkelheten från Edward egen häst som flöt på i tempoväxlingarna medans denna häst hade svårt att ändra sig. Han var noga med att ryttaren alltid kunde rida framåt och då ordentlig men även kunde göra halt och stå stilla. Förändra var väl nyckelordet i denna clinic och då även i rörelser, från låg nivå till GP rörelser. Alla rörelser kan göras i olika tempon, för träningens skull! Kristian 2010-10-18 |
NYA TESTER OM FÖRÄNDRINGAR I VÅRT BEDÖMNINGSSYSTEM Dressyrbloggaren  Eric har ordet: Efter att FEIs president sparkade sittande dressyrkommitté efter OS i Aten tillsattes en tillfällig kommitté ad hoc. Den fick namnet Task Force (TF) under ledning av Aachens chef Frank Kempermann, som nu också är ordförande i FEIs dressykommitté. Frank är mycket driftig och har gjort ett mycket bra jobb. Ett skäl till att tidigare kommitté fick avgå var att Prinsessan Haya inte kom överens med Mariette Withages och beskyllde dressyren för att vara nationalistisk och att vi hade ett domarsystem som var gammalmodigt m.m. TF som arbetade hårt under ett år startade och testade nya vinklingar på bedömningen. Det började förra året i Aachen med ett antal inbjudna ekipage där vi provade nya saker. Det som skulle testas var att se vad som hände om vi gjorde bl.a. följande ändringar. 1. Räkna bort högsta och lägsta poäng 2. Använda halva poäng 3. Ha en Judicial Supervisory Panel (JSP) 4. Ha några domare i Free Style som bara dömde det artistiska 5. 7 domare vid mästerskap Dessa frågor är inte nya. Under min tid som ordförande fick jag regelbundet förfrågningar om detta och det fick också mina föregångare så frågan har funnits i nästan 50 år. Att räkna bort högsta och lägsta poäng har jag alltid varit emot. Ser man tillbaka och kollar så hade detta inte ändrat segrare vid något stort mästerskap. Det användes en gång och det var vid OS i Helsingborg 1952. Risken om man gör det är att domarna blir försiktiga de vågar inte gå upp eller ner för då kanske deras resultat räknas bort. D.v.s. domarna kommer att vara försiktiga och inte använda hela skalan. Halva poäng tror jag inte komma att göra någon större skillnad men jag kan leva med det. Eventuellt skäl emot är att om en domare inte kan avgöra om det är en sex eller sju, kan han då se skillnad på 6 och 6,5. JSP är en ny idé som skall användas vi Championat. Vid försöken förra året bestod JPS av Uwe Mechlem från Tyskland (enligt min mening en av de allra bästa domare vi haft.) David Hunt från England som är President i Internationella Tränarklubben och undertecknad. Meningen är att JPS skall kunna ändra klara domarfel. Jag hade vid testet förra året en monitor där jag kunde se siffror efter varje rörelse och direkt spela tillbaka för att kolla hur det var. Naturligtvis kan vi bara göra ändringar om det har blivit ett uppenbart fel. T.ex. fyra domare ger en sjua och en domare ger en fyra i en bytesserie. Då kan vi ändra om vi spelar tillbaka och ser att det inte var något fel i serien. JSP skall också ha genomgång med domarna efter avslutad klass och ge riktlinjer enligt utbildningsskalan. JSP skall också föreslå domare till OS, VM och EM till Dressyrkommittén. I Free Style skall några domare döma det tekniska några andra döma det artistiska och en domare skall bedöma svårighetsgraden. Där blev det vid vår test i Aachen stora skillnader än om varje domare dömde allting. Ett förslag är också att ryttarna skall lämna in sitt program så att domarna kan se det på papper. Enligt min uppfattning befängt för då blir det inte mycket av Free Style. TF har också tänkt förkorta Free Style genom att ryttarna bara får göra en rörelse en gång förutom piaff och passage som kan visas 3 gånger. Sedan några år har vi 7 domare vid mästerskap som växlar mellan klasserna. Nu skall alla 7 döma alla klasser. Det är bra för det ökar säkerheten om någon domare har en dålig dag. Dessutom försvinner konkurrensen om vem som skall döma får döma de mest begärliga klasserna. Förra året gjordes testet när det inte var tävling. Nu skall vi testa systemen på tävlingarna i Rotterdam och Aachen. De ordinarie 5 domarna dömer normalt, men sen har vi ett antal extra domare som dömer med halvpoäng, tekniskt och artistisk uppdelat etc. För min del tror jag inte att det blir så stora förändringar i resultaten, men något måste ju ändras när TF jobbat så hårt. TF kan ju inte komma tillbaka till FEIs styrelse och säga att det är bra som det är. Jag är föreslagen att ingå i JSP. Uwe Mechlem är med på testerna men vill av åldersskäl inte ingå i panelen. Jag tänker ställa upp om jag kan acceptera den som ersätter Uwe. I princip tror jag inte att resultaten blir så mycket bättre, men det är viktigt att vi försöker att förnya och utveckla vårt bedömningssystem. Eric Lette
|
HÄSTARNA I SUNSHINE TOUR - SPANIEN Dressyrbloggaren Kristian har ordet: Eftersom vi är i Spanien är det självklart en övervikt av PRE hästar. Genomgående har det varit en hög standard på de hästar jag sett oavsett ras. Just de spanska hästarna har förändrats genom åren och är nu mer lämpade för sporten. Skritten, byten och längningarna har varit deras stora svaghet förr. Nu har aveln ändrats och gett skritt med bra övertramp raka byten samt mer elasticitet. Ibland blir man för inställd på ras istället för individ. I slutändan är dressyr matematik. En häst som kan göra allt för en 7:a är en häst som kan vara med i det övre skiktet dock inte i toppen. En häst med riktiga highlights men samtidigt med många svagheter gäller att de bra sakerna väger över, annars kommer denna häst ligga under 7 hästen! Jag skrev att jag skulle prata lite om Carl Hesters häst. Det är en häst som har alla förutsättningar för 7:or samt en del 8.or. Det som jag tycker är fantastiskt med den hästen är hur den gör och reagerar i alla rörelser. I en upptagning balanserar den sin kropp naturligt i rätt balans och i längningar kommer alltid rörelsen genom kroppen. Dvs allt ligger så naturligt hos den hästen. Om vi kan få fram hästar som har just denna naturliga förmåga kan arbetet med hästen till större del ägnas åt att få hästen på och framför hjälperna. De hästarna som går i topp här nere är just de som har en naturlig förmåga både fysiskt och psykiskt samt har en mycket bra träning bakom sig. Just bra träning kan ge en bra dressyrhäst. Det tar dock tid, det är något man aldrig får glömma. Kristian von Krusenstierna 2010-03-19 |
PIAFF OCH PASSAGE MED LUSSAN Dressyrbloggaren Catrin har ordet: Strömsholm bjöd in till fortbildningskurs för B-tränare i dressyr med Louise Nathorst och Elisabeth Lundholm den 16-17 mars. Tema Piaff och Passage. Lussan demonstrerade hur hon arbetar med sina elever/hästar. Vi fick se olika hästars förmåga och kapacitet i dessa rörelser live men även via dvd. Ett verkligt nöje att vara på plats att ta del av Lussans erfarenheter, lugn, timing och metodik. Mycket kortfattad sammfattning: "Framför skänkeln". Lussan arbetar lugnt och metodiskt. Ett system som tränare, ryttare och häst arbetar med och som anpassas efter hästens förmåga. Vad ger bäst idag för att på sikt bli bra både vad gäller häst och ryttares utbildning och utveckling? Viktigt med avspändhet, tydlighet, timing och belöning. Läsa av hästens och ryttarens dagsform. Viktigt plocka fram ekipagets förtjänster. Piaff och passage tränas från början på väggen företrädelsevis med hjälp av tömkörning. Hästens mentala lösgjordhet speglar vad som görs. Systemet följs med individuell anpassning. Korta/snabba repriser och mikropauser. "Träna på sikt och inte på nu!" Catrin Henriksson 2010-03-18 |
MER FRÅN SUNSHINE TOUR - SPANIEN Dressyrbloggaren  Kristian har ordet: Det finns många sätt att nå framgång. Oftast är det tyvärr mer regel än undantag att tränarna inte har möjlighet att följa sina elever på tävlingar. Dock är det motsatsen här på Sunshine Tour! Flertalet ryttare är här med sina tränare som i många fall själva tävlar. Ett bra exempel på det är Carl Hester, England. Han tävlar själv en ny GP häst, som går som tåget och vunnit allt hittills här nere. Kommer tillbaka till den hästen senare. Carl har med sig 6 elever med sammanlagt 12 hästar! Om möjligheten finns för elever att komma med på en sådan här tävling är det guld värt. Här finns tid för försnack, eftersnack och eftertanke. Allt det som har svårt att få tid i vardagen hemma! Vi flesta ryttare är fortfarande i ett sådant läge att det inte räcker med att tävla utan det finns minst ett heltidsjobb dessutom! Alla Carls elever tittar på varandra när de tävlar och tränar. Det är något som är otroligt viktigt. Dels för gemenskapen dels för utvecklingen. Just det har varit en ledande tanke i ”Knytkalaset”, träningsgruppen som tränar för Kyra Kyrklund hos Jan Brink på Tullstorp. Alla SKA sitta och se träningen före och efter sitt pass. Övriga tränare som är här är Spaniens landslagstränare Jan Bemelman, Rudolf Seilinger, Rafael Soto, mfl.  Sättet att träna är som vi alla vet mycket varierande. Något som alltid förvånat mig är de tränare som skäller på sina elever före och efter starten. Jag kan bara säga att de inte är de som går i topp… Dvs i min mening är det mer träning hemma som gäller inte mer skäll på tävling! Och det säger mer om tränaren än ryttaren. Om någon inte förstår så hjälper det inte att prata högre! Om någon vägrar lyssna kan det dock hjälpa. Skillnaden mellan förstå och lyssna är något som en tränare måste veta med sin elev. Samma gäller ju hästarna. Förstår de inte eller lyssnar de inte. Och i båda fallen, varför? Alltså både som tränare och ryttare: Tänk efter före! Kristian von Krusenstierna 2010-03-16 |
SUNSHINE TOUR - SPANIEN Dressyrbloggaren Kristian har ordet: Sunshine Tour, som hittills kallats för Raining Tour… Som det regnat. Under resan ner hit sågs många hus stå under vatten. Väl framme på tävlingsplatsen fortsatte regnet så gott som varje dag till och från under de första tio dagarna! Sunshine Tour är en internationell tävling i dressyr och hoppning som går varje år i feb/mars. För dressyrens del handlar det om tre veckor med klasser från unghäst till GP samt för junior och YR. Varje vecka har sin egen tävling dvs man kan komma och gå som man vill. Men det finns också ett poängsystem som ger poäng under alla veckor till finalen sista helgen. Hästarna står uppstallade på samma plats under hela perioden.  Sverige har funnits med varje år med en eller ett par ryttare. I år är det jag med två hästar, Charleston (Briar-Daktyl) och April 4cible (Briar-Lane Court) som går stora turen dvs GP. Wivi Wahlström (som tog över min förra GP häst Wilson) är här med tre hästar och tävlar en. Samt ytterligare en svenska. Upplägget med klasser under tre veckor gör att många väljer från vecka till vecka vilka hästar man vill starta och vilka klasser. Många ryttare har med sig hästar som enbart är här för träning och inte tävlar. Det finns två tävlingsbanor, en stor träningsbana 60x80, longervolter och massor med galoppslingor. Alltså en väl anpassad plats för tävling och träning. Hela lilla orten Vejer de la Frontera i sydvästra Spanien blommar upp under dessa veckor.  Kristian och Charleston på Sunshine Tour Alla som tävlar vet att det är mycket som skall stämma vid tävling. Allt från resan dit till uppvärmning osv. Tror att många känner igen att när tävlingen är slut då vet man hur man skulle gjort! En stor fördel med att tävla intensivt i tre veckor är att senaste starten är aldrig längre än tre dagar tillbaks. Det gör att känslan finns kvar. I långa träningsperioder är det lätt att detaljer i ett program tappas bort. Man tränar tävling bäst genom att tävla. Ett stort problem i Sverige är att varje start blir för viktig eftersom det är för sällan. Man blir för fokuserad på resultatet istllet för prestationen. De som är bäst är de som lyckas tävla som de tränar. Det är intressant att följa ryttarna här på touren hur de väljer att träna mellan tävlingarna. Tittar mycket på det och återkommer med en rapport. Enligt många är standarden högre i år än tidigare. Många ryttare ser detta som en chans att ge nya/yngre hästar erfarenhet. Vi hörs! Kristian von Krusenstierna 2010-03-14 |
TR-ÄNDRINGAR INFÖR 2010 I KORTHET Information från Lars Andersson  Preliminära startlistor skall finnas tillgängliga senast kl 18 00 fem dagar före tävling. Prisutdelning: inbjudnings-, lokal- och regionaltävling tre till häst (ett lag), nationell- och elittävling fem till häst (tre lag). ÖD kan som tidigare besluta om annan ordning vid prisutdelning. Mom 220 och 230 sammanslagna (rätt att starta): kombinationer Lätt C-Lätt A eller Msv C och Msv B, därefter enligt tidigare bestämmelser. Häst som startas i Int I eller högre klass får inte starta flera klasser samma dag. Klädsel: Ridkavajen skall ha öppet sprund i rygg eller båda sidor. Huvudbonad skall vara godkänd hjälm t.o.m. Msv B, gäller inom hela tävlingsområdet. Som tidigare är det endast ryttare som fyllt 18 år som får bära hatt i Msv A-klasser och högre liksom att dessa får bära annan huvudbonad vid träning på tävlingsplats/framridning då de skall starta Msv A-klass eller högre. Förtydligande att tränsbett med D-ring eller eggbett får användas liksom att bridong och stång på kandar kan vara av olika material. Utesluten ur klassen vid avfallning/omkullridning blir man endast om det sker före den avslutande hälsningen. Kvalifikation: skall ske före anmälningstidens utgång till tävling där kvalifikation krävs. Uppklassning: vid 80 poäng från Lätt A-klass eller högre är man uppklassad ur lokal tävling. Man får inga poäng vid inbjudningstävling och inte heller i Lätt C och Lätt B vid övriga tävlingar. Kvalifikation för ponny: som för häst - före anmälningstidens utgång. För kval till nationell- och elittävling gäller: för klass där skolor och enkla byten inte ingår - två gånger minst 62 % i Lätt A:1 eller högre på regional tävling. För Msv C eller motsvarande två gånger minst 62 % i motsvarande klass på regional tävling. Vid sammanslagna kategorier skall samlottning ske. Rosett delas ut även om tävlingen underskrider 3 startande per kategori om resultatet överskrider 62 %. 2009-12-19 |
Information till medlemmar Dressyrsporren  Conrad med "SDK häst" Conrad Schumacher har nu sedan SDK’s seminarium 2004, då han var inbjuden (även 2005 och 2008), tränat tränare/elever samt YR och tävlingsryttare i Göteborg och ibland i Skåne ca 10 gånger per år! Då detta har skett initialt på SDK tränares intiativ öppnar nu Dressyrsporren upp för alla tränare i SDK att åhöra Conrad Schumachers clinics utan kostnad från och med 2010. Allt i linje med det nya måldokumentet att förkovra våra tränare på alla sätt och vis! Första träningen 2010 blir i mitten av mars! För mer info om Dressyrsporren med preliminära datum och platser för medverkan se www.horsesforsport.com eller kontakta Eva Lekander 0706-339548 2010-01-20 |
BLOGG FRÅN ÅRETS SDK SEMINARIUM Dressyrbloggaren Eva Lekander har ordet: "Prestera Mera" temat gjorde skäl för sitt namn när SDK höll sitt årliga seminarium i Djursholm helgen den 21-22 nov. Mitt i prick var dopingföredraget med Peter Kallings som väl gick igenom olika preparat och menade att sista ordet är nog inte sagt i debatten där vissa preparat bl a "butta" nu tillåts internationellt av FEI! Marknaden styr tydligen men i Sverige gäller fortfarande Djurskyddslagen så håll koll på Förbundets lista över icke tillåten medicinering! Giv även akt på att medikament lätt kan spridas speciellt i halm och när man står i tävlingsboxar, var noga med att de är väl utgödslade och rengjorda. Lars Andersson berättade om nya regler i TR samt underströk vikten av att vi tränare måste vara mycket noga med att ej släppa ut våra elever innan de är befästa i sin grundridning. Allt för många rider på för låga procent i de lättare klasserna och vi måste höja ribban bl a med sits och inverkan. Önskemål om speciella Unghästdomare förespråkades. Tränare/domare i samarbete för samsyn var genomgående de två dagarna med unghästklasser upp till svår klass. En panel bestående av tränarna Susanne Gielen, Eva-Karin Oskarsson och Peter Markne gav handfasta råd till ryttarna som de kan ha stor glädje av bl a vikten att ha hästarna väl framför skänkeln arbetande genom ryggen. Domartrion Susanne Rudholm, Johan Ekenberg och Lars Andersson gjorde ej avkall på utbildningsskalan i sin bedömning. Mycket tacknämligt! Peter Härnstam som moderator vände och vred på svar och frågor till panel och läktare så att debatten rörde på sig! Han gav sig ej med ett svar utan ställde de utbildande varför ett flertal gånger på samma svar! Det gav flera infallsvinklar och förståelse för olika siffror på samma rörelser men det viktiga att alltid se till "skalan" och de noggranna förberedelsena innan rörelsernas utförande samt utgången ur dem stod i centrum. Diskussioner om hur vi ska bli bättre och vad som gör att vi ej gör det "rätta" typ ser mer till lösgjordhet och elasticitet i rörelser ligger nog i att alla ej håller efter en korrekt grundridning där man nog bör införa visande av ‘stretch’ och ‘överstrykning’ i programridningen. Då ser man ju om det är tränat på rätt sätt över tid. Förr i tiden i Tyskland visade de överstrykning i GP på långsidan! Samt om hästen ej skrittade ut på lång tygel på rätt sätt med lång hals sökande sig framåt nedåt över ryggen kunde de få underkänt fastän ritten hade varit godkänd! Tål att tänkas på vilka signaler det gav till god ridning! Sammanfattningsvis är det ej om vi ska ha denna typ av tränare/domare seminarium utan när och hur ofta i framtiden. Detta har en given plats inom mottot Prestera Mera för att öka samarbetet med samsyn. Eva Lekander 2009-12-03 |
REFLEKTIONER KRING ÅRETS SDK SEMINARIUM SDKs ordförande Peter Härnstam har ordet: Vi hade i år nöjet att vara på Djursholm Ridklubb, Eva Ulf mottog oss väl och kunde stå till tjänst med alla våra önskningar! Det var rekord gällande deltagare för ett nationellt seminarie i SDK med dryga 60 deltagare. Roligt tycker vi alla i styrelsen för SDK som arrangerat seminariet. Som moderator hade jag fullt upp med att leda diskussioner, leverera frågor, följdfrågor, komma med synpunkter och inlägg. Alla kände sig kanske inte helt bekväma med mina frågor, men det blev intressanta diskussioner och framförallt var det härligt att se samsynen som vi tränare och domare hade. Viktigt för oss tränare att förstå varför det kan bli en 7a och inte 8a med ”den galoppen”… Jag passade även på att leverera frågor till panelen och våra övriga deltagare med bl.a. Jan-Ove Olsson om vårt mindre lyckade resultat från unghäst VM. Vad beror det på att vi inte lyckas på ett mästerskap som VM för unga hästa..? Tar vi ut ”fel” hästar? Håller våra hästar sämre kvalitet än övriga hästar på VM? Är hästarna matchade på rätt sett? Hur bedöms hästarna i Sverige kontra internationellt? Rider vi för dåligt? I år hade vi bara ett ekipage som presterade ett bra resultat med Susanne Gielen i sadeln. Vi hoppas och önskar att detta var en engångsföreteelse och att vi kommer bättre förberedda på alla sätt till nästa unghäst VM. Annars kanske det är en relevant fråga att ställa om vi över huvudtaget skall delta? Denna typ av seminarier är nog viktigt att vi har i fortsättningen. Vi är ett litet land, vi behöver arbeta mot samma mål, tala samma språk titta på samma saker. Helt enkelt ett bättre samarbete mellan domare och tränare. Jag är rätt övertygad om att vi framförallt vi tränare måste bli bättre att träna våra hästar i piaff och passage. Vi börjar ofta för sent, vi har ett dåligt kunnande och vi talar nästan aldrig om det på våra seminarier. Utan piaff och passage har vi ingen chans. Självklart är grundridningen det viktigaste, takt, lösgjordhet, form, rakriktning och samling. Men utan piaff och passage, då er vi borta! Vi måste börja med detta i tid, lära in det rätt, men framför allt ge våra tränare på B-tränarnivå en bättre utbildning i detta. Det märktes direkt när vi kom in på detta den osäkerhet som spred sig bland tränarna. Vad beror detta på? Till sist vill jag tacka våra deltagare i panelen, men framförallt våra ekipage som var med och red. Utan dessa ekipage kan vi inte hålla dessa seminarier och ryttarna var mycket duktiga på de olika nivåerna. Ser fram emot fler seminarier med tränare och domare. Peter Härnstam Ordförande i SDK 2009-11-28 |
ÖPPEN TRÄNING för HUBERTUS SCHMITH FLYINGE den 19 oktober 2009 Dressyrbloggaren Eva har ordet: Ridsportsförbundet hade välviligt öppnat upp för en "öppen träning" för Hubertus Schmith där bl. a. delar av landslagsryttarna var på plats och red. Ett 100-tal ryttare, domare och tränare åsåg hans clinic. Hubertus Schmith både red och undervisade från marken under det att han kommenterade sin filosofi och gav instruktioner med förklaring av vad han ville förmedla: Lösgjordhet med en häst som hela tiden arbetar genom kroppen svarande för de framåtdrivande hjälperna i alla "lägen". Elasticitet och noggrannhet att ha hästen "igenom" och lika på båda tyglarna genomsyrade övningarna. Ej arbeta för länge i samma övning och gärna lösa "problemen" genom att rida i det "lätta" varvet först och hitta rytm och form, hellre än att försöka rida "igenom problemet" direkt. Piaffövningar där han föredrog ingång utan spö men gärna efter några steg om ej hästen tänkte framåt såg att man då förstärkte med spöhjälp. Noggrann med lika påskjut bakifrån och tipsade att "tänka" sidvärts när ojämnt driv från bakbenen uppkommer. Diagonalt från det starka bakbenet till den mjukare tygeln – allt i den traditionella andan. Härligt att se hans stora kunskap – en fantastisk ryttare – med ett lugnt metodiskt arbete som tydliggjorde den långa process det innebär att utbilda en häst i en "classic way"! Tack till Ridsportsförbundet för denna "fortbildning"! Eva Lekander 2009-10-19 |
TRADITIONSENLIGT PÅ DJURSHOLM! Dressyrbloggaren Kristian har ordet: Ett tydligt hösttecken, Djursholm dressyrtävling. Större delen av Sveriges elit brukar samlas vid denna tävling. Så även denna gång. Bredden blir bara större, vilket är fantastiskt. Många fina ritter presterades av inte bara namnkunniga ryttare, vilket är mycket roligt. Jag tror publiken vill självklart se de bästa, men att även se att de mindre rutinerade ryttarna gör bra ifrån sig sporrar fler att satsa. En reflektion från helgen var dock att vissa hästar går över sin förmåga. Och då tänker jag inte på de hästar som är på väg upp i sin utveckling. Utan med det menar jag att om hästen kan t ex piaff, dvs trampar lite, men egentligen inte är i den balans och bärighet som krävs för klassen, så kanske en sådan häst passar bättre till någon ryttare i lägre klass som vill ha en läromästare. En aspekt är självklart att ryttare behöver få starta och det är bra för ryttarens framtid om man någon gång gjort en start i en högre klass. Men det måste finnas en gräns, det blir annars lite som att hoppa en bana och riva hälften. Det jag skulle vilja är att vi släpper våra hästar i tid så det finns tillräckligt många hästar för mindre rutinerade ryttare att lära sig på. Bara för att en häst gör lite av GP rörelser så är det inte säkert att den passar till GP. Återigen en parallell till hoppningen, det är en hel bana som ska hoppas inte bara enstaka hinder! Jan Brink gjorde på lördagen en bejublad avskedsshow med Briar. Det som var fantastiskt att se var den lekfullhet som finns i Briar att göra de svåraste rörelserna. Jan pratade om Happy athlete, vilket det diskuterats mycket om inom ridsporten sista tiden. Ett bevis på det är Briar. En lång och tuff individuellt anpassad träning men hela tiden med utgångspunkt efter hästens bästa. Då blir det bra, dvs Briar! /Kristian von Krusenstierna 2009-09-22 |
VISION FÖR SDK:
SDK, den ledande tränarklubben SDK:S VÄRDERINGAR, VÄRDEGRUND: SDK verkar för god grundridning, "In the classic way" Utbildning Tillvarata tränarnas intressen NÅGRA AV VÅRA MÅL: Remissinstans till RF, påverka de områden som berör tränare. Påverka de områden som berör yrkesverksamma tränare. Kvalitativ utbildning, två seminarier/år. Mentorskap för C-tränare. Internutbildning av tränare från Prix St. George. Mervärde för medlemmar, 150 medlemmar. |
TRÄNAR/SPORTPRIS 2008  Cecilia Kristoffersen Tränar/Sportpriset 2008 kommer att utdelas till Cecilia Kristoffersen i samband med Elittävlingarna på Djursholm lördagen den 19 september 2009. Motivering: För sitt "helhetskoncept" med unga ryttare från ponny upp till Young Riders på häst. En bra "plantskola" för lovande och talangfulla ryttare! Förmågan att lära de unga ryttarna grunderna och korrekt ridning under ponnyperioden och därefter överföra det till ridingen på stor häst. För sitt engagemang för ekipagen och sporten. |
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport Oktober/2009 SDKs årliga seminarium hålls i Djursholm helgen 21-22 november. Temat "Prestera Mera" med tränare/domare fokuserande på Lätt-Svår klassekipage. Alla A-, B-, C-tränare samt St. George till Grand Prix domare inbjudes. Se www.dressyrtranarklubben.nu och annons i Ridsport för mer info om seminariet. SDKs medlemmar och A-, B-, C-tränare är välkomna på en "öppen dressyrträning" för Hubertus Schmith måndag 19 oktober på Flyinge. Se SDKs hemsida för mer information. SDK har vid flera tillfällen i år medverkat i olika forum inom hästnäringen och arbetar vidare för ett fortsatt deltagande som remissinstans. Medlemsantalet har i år ökat från ca 80 till över 100 medlemmar SDK diskuterar att öka tränarnas kompetens och helhetssyn för att möta sina elevers behov, t.ex. genom information om doping, anpassning av utrustning mm. Tränar/Sportpriset för 2008 gick i år till Cecilia Kristoffersen och planeras att delas ut i samband med Djursholms dressyrtävlingar i mitten av september. Nästa årsmöte kommer att hållas i samband med Scandinavium tävlingarna i februari 2010 då även årets Tränar/Sportpris för 2009 ska utdelas. www.dressyrtranarklubben.nu Eva Lekander
|
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport December/2008 SDK! Dressyrtränarklubbens årliga 2-dagars seminarium, i år hos Camilla Larsson, EMV Dressage Stable i Everlöv, Skåne, hade i år det högsta antalet deltagare någonsin, trots konkurrens med NM i Danmark, domarutbildningar, förbundsprojekt och tävlingar! Conrad Schumacher internationell tysk tränare och tredje gången inbjuden av SDK att hålla deras utbildande seminarium gav tränarna ur det traditionella klassiska systemet (utbildningsskalan), kvalitetsförberedande övningar för bl. a. tävling. Delar ur ett seminarium - Prepare to Win - som hållits i England och USA för bl. a. tränare och som nu också finns på DVD påvisade Conrad med utgångspunkt från en stadig, följsam sits hur ryttaren genom att ej vara aktiv utan reaktiv utvecklar sin känsla och därigenom blir mentalt stabilare att lösa eventuella problem på tävling. Genom att hemmavid ur olika övningar (working patterns) förberett sig och hästen på ett holistiskt vis kan häst/ryttare tryggt "vila i sig själva". Sju Ekipage, de flesta ridande i Dressyrsporrens program deltog och Minna Telde ställde upp med kort varsel och införlivade Conrads intentioner med den äran. Allt ifrån teori, longering och det viktiga voltarbetet med exakt ridande innanför och utanför koner där lösgjordhet ledde till rakriktning och samling och senare till ett St George program fick deltagarna se. Mer information finnes på www.horsesforsports.com - Ledarcoachen Marianne Willén höll i ämnet attityder och kommunikation och personligt ledarskap och gjorde användbara kopplingar till hur tränarna bör kunna leda sig själva för att kunna leda andra. - Medlemsmötet var diskussionsmässigt högt i tal och flera punkter som styrelsen arbetat med under året, såsom vision och mål, framtid- och sportfrågor kunde förankras hos medlemmarna. - Tränarfrågan som SDK idogt arbetat med, allt för att höja kvalitet och status, har nu fått ett genombrott där Ridsportsförbundet/Strömsholm tagit kontakt med SDK om tränar- och vidareutbildningen. - Årsmötet 2009 är planerat till fredag den 20 februari i samband med Scandinavium tävlingarna. Information om föredragshållare, tid och plats se hemsidan. www.dressyrtranarklubben.nu. Eva Lekander
|
INFORMATION från Annette Fransén Iacobaéus §Views from outside.. Som internationell FEI-domare så kan man ibland få en förfrågan, om man vill arbeta med FEI:s Challenge Tour. Vad är nu detta? Jo, FEI har delat in världen i 10 s.k. utvecklingsområden inom dressyr och hoppning och där varje område omfattar ca 6 olika länder. Man åker två FEI I-domare, som helst bör gå bra ihop eftersom man lever väldigt nära varandra i 3½ veckor. Reser ihop, bor (i varsitt rum) ihop, arbetar ihop. Och oftast vet man ingenting om den andre förrän man träffas på första platsen. Men jag har haft tur. Från att förra hösten har varit på Challenge Tour i Östeuropa; Slovenien, Kroatien, Ungern, Moskva och Kiev och efter denna något förminskade Tour, fick jag erbjudandet att åka till Karibien eller Sydamerika i februari. Whow - som frusen vintersvensk kan man väl inte tänka sig en bättre månad än att spendera denna i värmens paradis. Gissa om jag hoppade på denna Karibien-Tour? Bara en idiot hade tackat nej. Vad innebär då denna "glamourösa" glidarresa. Tja, du blir satt på ett plan (OBS. Business Class, FEI betalar resan, de arrangerande länderna står för uppehället, logi och all mat) och åker på morgonen kl 09.00 från Köpenhamn - New York - Fort Lauderdale Nästa morgon - till flygplatsen 06.00 och sätta mig på planet till Kingston, Jamaica. Kom till denna förfärligt smutsiga och otrevliga stad. Bodde tillsammans med min FEI-kollega Jayne Ayers (USA), hemma hos en ung familj. Challenge Tour innebär, att de deltagande länderna skall arrangera en tävling med "Preliminary" (LC-LB), "Elementary" (LB-LA), "Medium" (LA-MB), "Advanced" (MB-St.G) och/eller Prix St.Georg. Dagen innan, eller på tävlingsdagsmorgonen, ska en FEI vet.besiktning äga rum med FEI-veterinär och oss två domare som "domare". Där tittar man på om hästens allmäntillstånd, puts, framförande etc och bäst framförande får ett litet pris. Väldigt olika skick på hästarna och hur de visades. Men en del var väldigt duktiga. Efter detta dömer vi två tävlingarna och därefter, samma dag, hålles (helst) en video-clinic med alla ryttarna och (förhoppningsvis) tränarna. 3:e dagen görs en uppsutten clinic med de 16 bästa ekipagen totalt i tävlingen. Därefter är det bye-bye till nästa destination. Tidsschemat för en normaldag var: upp ca 06.00, frukost, avhämtning 07.00, vet.besiktning ca 08.00, tävling 09.00-15.00, videosession 16.30-18.00, åka till hotellet, duscha (indränkta av damm) och sedan avhämtning till middag 19.00. Inga sena kvällar men nästa dag upp 06.00, avhämtning 07.30, clinic 08.30 - ca 15-16.00. Nu är man ganska halvdöd men våra värdar är fulla av entusiasm och diskussionssugna. Kanske lite sightseeing och shopping före middag. Stupar i säng ca 22.30. Nästa morgon avfärd till flygplatsen för avfärd. Vi hade 3 fria dagar totalt under resan, vilka ägnades åt trevliga bilsightseeings runt öarna. Anlände till Antigua (fantastiskt vacker, omväxlande och trevlig ö, very british) på kvällen, regn, och blev hämtade av en rar kvinna med sin dotter i bilen (truck, väldigt litet baksäte, men stort öppet flak, där våra resväskor lämpades upp på, tur de var av regntåligt material). Tävlingsarenan var på Springfields Riding School, våra hästar har nog ett och annat att lära av hästarna där! Strö finns inte, det är fruktansvärt dyrt att importera spån, halm är inte att tänka på. De står på sandmarken, det är ok. Hästarna består mestadels av engelska cobs och fullblodshästar + någon slags ponny mixade med något annat. De går på ridskola och turridning med turister. Tävlingsprestationerna (hästarna är inte alltid 100%-igt fräscha, men inte helt halta), tillsammans med de ridande barnen var i paritet med detta. Det är kul om de går någorlunda på tygeln. Men - det finns ett genuint intresse, men absolut inga pengar. Allt drivs av några kvinnliga (urengelska) entusiaster. Nästa år kan de inte vara med, pengarna fattas. Trist. Nästa anhalt, Barbados, var helt annorlunda. Inte bara landet - ganska platt och intetsägande - men hästmaterialet och tävlingsplatsen/arenan var väldigt bra. De hade 2st i St.George och alltigenom betydligt bättre än övriga i gruppen. Boendet - tja, otroligt vackert (gammal Resort som gjorts om till lägenheter) vid Atlantkusten. Enormt vindigt (det tjöt hela tiden genom spaljéfönstren) och ingen badkust, varmt men med läskigt höga vågor och underströmmar. Trinidad, också ett vackert, bergigt land, hade ungefär samma standard på tävlingarna som Antigua, fast ännu lite sämre i hästmaterial och ridning. Mestadels fullblodshästar som har varit löphästar, poloponnyer, turridningshästar och sedan ridskolehästar, med allt vad detta innebär. Intressanta benställningar och rester från skador. Behållningen på Trinidad var vår fria dag då vi tog taxi 2 timmar till en gammal f.d. kokosnötsplantage i bergen, där de satsat på fågelskådning och vandringsvisning av exotiska växter och träd. Haiti var nästa anhalt. Vem åker dit??? Ingen - numera. Ett, ursprungligen, fantastiskt vackert land med berg och skogar och underbara stränder - nu totalförstört! Det finns inga skogar mer, allt är nerhugget för att göra träkol till eldning. Inga kaffeplantager eller någonting. Huvudstaden, Port-au-Prince med ca 1,2 milj invånare är en total katastrof. FN har varit där i två år och rensat upp bland banditer och annat löst folk, så nu är det hyggligt ok att färdas där, men levnadsstandarden är förfärlig. Nästan inga hus har tak, man bygger bara upp en-vånings innertak, sen får det vara. Armeringsjärnen sticker rakt upp genom "taken". Hästmaterialet var mycket bra! Importerat från Tyskland eller Holland. Ridningen bedrövlig. 33% i en Medium Class är inget att skryta med. Men, som vanligt, den största behållningen i allt detta är mötena med alla människor, som till största delen är hängivna hästsporten. På Haiti var anläggningen, Chataeublond, nybyggd och ägd av en kvinna, som verkade mest för att engagera sig för handikappade barn, en grupp som inte har något existensberättigande på Haiti. Hon har gjort detta så väl att de kunde ta sig till Florida till Special Olympics (ryttare med både funktions- och mentalt handikapp) veckan efter vi var där och de lyckades vinna en klass och placera sig i en annan. En stor prestation! Sista anhalten var Bermuda - en fullständig "relief" från det kaotiska Haiti. Kallt, blåsigt och delvis regnigt hade vi (liten sluss in till vårt klimat!) men vackert och välordnat, bra hästar och till största delen ganska bra ryttare. Underbart hotell, gammalt engelskt med fantastisk mat. Ja, det blev en fin avslutning på en lång resa med många, många intryck - de flesta positiva, och många trevliga bekantskaper. Man kan återigen bara konstatera, att man har det väldigt bra hemma, välordnat och hyggligt rent och man kan gå ut på gatorna och ut från bilarna och man måste inte bo i ett, om än så elegant, fängelse. All the best Annette
|
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport Oktober/2008 Årets tränarpris för 2007 går till Bo Tibblin för sin mångåriga erfarenhet och sitt stora kunnande. Priset kommer att delas ut i samband med Helsingborgstävlingarna första helgen i november. Tränarpriset kommer till nästa år att döpas om till sport/tränarpris alltför att uppmärksamma olika insatser inom dressyrsporten. SDK tittar just nu på en del stora frågor inom sporten och inom tränarutbildningen. På medlemsmötet som sker i samband med höstseminariet kommer detta att diskuteras med medlemmarna. SDKs visioner och mål som diskuterades på Elmia i våras kommer att beslutas även så på medlemsmötet i november. Ett tio-tal nya medlemmar har antagits i SDK i år och fler är på ingång. SDKs årliga seminarium, 22-23 november, hålls på EMV Dressage Stable i Everlöv av Conrad Schumacher med kvalitetsförberedelser för bl. a. tävling och Marianne Willén, ledarcoach och teamutvecklare. A-, B- och C-tränare är inbjudna. Se annonser i ridsport och SDKs hemsida. Obs! Ändrad mötesplats till Scandic Star Hotel Lund lördag 22 november kl 11.00 För mer information gå in på www.dressyrtranarklubben.nu. Eva Lekander
|
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport 13/2008 SDK:s medlemsmöte Medlemsmötet "SDK i framtiden", som hölls på Elmia, kan ses som en nystart där alla "stenar ska vändas". Visioner, mål och nyckelfrågor diskuterades i grupper och resultatet läggs ut på hemsidan att övriga medlemmar aktivt kan tycka till och påverka sin egen framtid i tränarklubben. Mentorskapet som varit i gång i två år med några tränare planeras att fortsätta och ska diskuteras vidare. Årets tränare (2007) ska nu tas ut, efter förslag från Dressyrkommittén, Dressyrringen och SDK. Priset delas ut under tävlingarna i Falsterbo. Sammankomster för SDK-medlemmar vid större tävlingar, där till exempel någon domare diskuterar med tränarna, kommer att anordnas vid olika tillfällen. En önskan är att prisutdelningar sker i "stor stil" även på regionala tävlingar, så att åskådare, sponsorer med flera känner sig välkomna hela dagen. Allt för att höja och bibehålla kvalitén. Klasschampionatet som SDK höll i på 90-talet ska ses över igen. Kanske går det att göra i en annan form med fler klasser. Seminarium 1 och resa Det årliga seminariet, den 22-23 november, kommer också att vända sig till C-tränarna. Conrad Schumacher förevisar sitt system med kvalitativa förberedelser för tävling. Det blir utdrag från seminariet "Preparing to win" som hållits för tränare i England och USA. Internationella influenser är en del i SDK:s "tänk" och olika tävlingsplatser har besökts under åren. Framöver kommer ett besök hos Wolfgang Wittig, Isabelle Werths tränare, att göras. Han välkomnar tränarna för ett besök i sitt utbildningsstall, där det finns ett flertal anställda beridare. För mer information gå in på www.dressyrtranarklubben.nu. Eva Lekander 2008-07-05 |
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport 8/2008 Medlemsmöte - "SDK i framtiden" SDK kommer att i Jönköping, måndagen den 12 maj, att hålla ett medlemsmöte. Även speciellt inbjudna personer från sporten, som styrelsen tror kan tillföra tränarklubben sina erfarenheter och ideér, ser SDK framemot att få möta. Följande frågor kommer att diskuteras: Mål och vision för SDK 2015? Hur skall SDK arbeta framåt? Vad har vi för nyckelfrågor? Årliga seminariet 22-23 november SDK har sedan starten 1994 haft - David Hunt, Christoph Hess (2 gånger) och Conrad Schumacher (2 gånger) som seminariehållare. Alltid lika uppskattat med utländska influenser. Conrad Schumacher har i november 2007 hållit för bl a tränare i England, en 'ny' clinic som heter 'Preparing to win' som också videofilmats och klippts ner till ett koncept som påvisar Conrads system och även riktat hur man förbereder sig och sin häst inför tävling. Bl a ett speciellt 'warming up' koncept, individuellt för varje ekipage. I april håller han ett förkortat seminarium av 'Preparing to win' i USA och kan tänka sig att göra detsamma i november för SDK. Även en personlig coach kommer att inbjudas en av dagarna. Mentorskap Under en 2 års period har på prov mentorer inom SDK varit verksamma på olika sätt. Vi kommer nu samla in erfarenheterna och tillvägagångssätten. På hemsidan kommer sedan en utvärdering att delges. Årets tränare SDK har sedan 2000 utsett en tränare som gjort 'insatser' för svensk ridning. De som har fått detta tränarpris har varit : Louise Nathorst, Kyra Kyrklund (2 gånger), Peter Markne och Agneta Aronsson. För 2006 delades det ej ut något pris men 2007 års pris kommer att uppmärksammas i år. Styrelsens sammansättning 2008 Peter Härnstam ordf. AU Eva Lekander v.ordf. AU Catrin Henriksson sekr. AU Louise Crafoord-Hofmann AU Agneta Aronsson Lotta Jerhammar-Cidheden Kerstin André Maria Borg suppleant Louise Etzner suppleant Eva Lekander www.dressyrtranarklubben.nu 2008-05-05 |
 Halvsideannons Tidningen Ridsport nr 8/2008
|
ERIC INFORMERAR Nu har vi kommit igång med tävlingssäsongen. Det är glädjande att vi har många hästar i svår klass och att ett antal har förutsättningar att bli riktigt bra. Det finns dock en del smolk i glädjebägaren. Bedömningen är ofta alltför varierande. Ämnet är för mig delikat eftersom jag är både GP-domarutbildare och tränare. Många tror kanske att jag talar i egen sak om jag är kritisk mot domarna. Så är inte fallet då jag 2007 hade 13 hästar i träning och som tävlat med goda resultat. 10 av dessa hästar tog sammanlagt 30 segrar och dessutom över 60 placeringar ifrån unghästklasser upp till GP. Domarna har skyldighet att efter klassens slut ha en diskussion ifall differensen är mer än 5%. Tyvärr slutar dessa diskussioner ofta med att domarna står på sig och därmed sker ingen utveckling. Synd, för att denna regel kom till för att domarna skulle utnyttja dessa diskussioner för att förkovra sig. Likaväl som att ryttarna måste arbeta på att bli bättre så borde också domarna förstå att de måste bli bättre om dressyren skall ha trovärdighet. För ett antal år sedan skrev journalisterna ofta om ojämn bedömning. Idag tycker jag att de borde vara mer kritiska när det finns anledning. Problemet är att ryttarna inte får klara signaler om hur det skall vara. En skillnad i St George från 65% till 58%. Vad skall ryttaren tro? Vilken domare skall hon tro på? För mig är en sådan avvikelse nästan ett tjänstefel. Ryttarna blir alltid kritiskt granskade och får finna sig i låga betyg om ritten inte varit bra. För att det skall bli bättre i framtiden tycker jag att en ryttare skall prata med domarna efter klassen om det skiljer mer ån 5%. Ryttarna har stora kostnader och lägger ner mycket arbete på sina hästar och borde därför ha rätt att få en förklaring som kanske inte framkommer i protokollet. Visserligen skall det vara så att domaren dömer och att den som sig i leken ger måste respektera domsluten. Som domare måste vi vara medvetna om att vi är till för ryttarna och för sporten. Jag är helt övertygad om att alla domare är ärliga och vill vara bra och jämna med sina kolleger, men skall det bli bättre måste det bli mer diskussion. Under min tid i FEI blev det en bättre kommunikation mellan ryttare, tränare och domare. Förmodligen det viktigaste jag gjort i FEI. Jag kunde inte som domare dra mig ur när ryttare som Klimke och Anky eller tränare som Dr. Schulten-Baumer och Theodorescu hade frågor om min bedömning. Hade jag gjort det så är jag övertygad om att min karriär hade tagit slut ganska snabbt. Domarna ställer krav på ryttarna. Ryttarna kan också ställa krav på domarna. Rickebasta 2008-05-03 Eric |
ERIC INFORMERAR Nu är vi inne på ett nytt år. Jag har avgått som ordförande efter 2 år. Skälet är att jag vill dra ner på mina officiella åtaganden. Det innebär inte att jag överger Svenska Dressyrtränarklubben som är ett av de viktigaste organen för utvecklingen av dressyrsporten . Jag gläder mig åt att Peter Härnstam har accepterat att vara vår nya ordförande. Han har entusiasm, kunskap och en gedigen utbildning. Jag önskar honom lycka till. Den nya styrelsen vill att jag regelbundet skall fortsätta med ”Eric info” Det pågår en dressyrdebatt i media där de som ägnar sig åt ”alternativ dressyr” gör sig mer och mer hörda. Det jag reagerar mot att de ofta anklagar dressyrsporten för att inte följa klassiska principer. Vi har legat lågt och klandrar inte de som inte vill tävla utan bara framhåller akademisk ridkonst eller barockridning. Alla ryttare har rätten att göra vad de vill. Det viktigaste är att vi som ryttare har roligt och att det vi gör är hästvänligt. Skälet till att jag reagerar är det svar jag gav i tidningen Ridsport angående Wilsons piaff. Phillip Carl har på sin hemsida fullkomligt gjort ner mitt svar. Han tror att vi inom sporten inte har en aning om klassisk piaff. Han rekommenderade mig att läsa de gamla mästarna. Jag har i min ägo haft originalböcker av Pluvinel och Guérinière, böcker som är mellan 350 och 250 år gamla. Läser man dessa böcker verkar det som om Phillip Carl inte har läst dem. Vi vet att i en fulländad piaff skall hästen var extremt samlad och bära nästan all vikt på bakbenen. Guérinières definition är att piaff är passage på stället, något som strider mot den för oss perfekta piaffen. Vårt reglemente säger trav på stället, vilket också kan diskuteras. Det finns alltså olika skolor och därmed också olika sätt att tolka ”bibeln”. Jag tror att vi har alla samma bibel, men att sen finns det olika sekter som bara väljer ut vissa delar. Kanske vi också gör det. Carl anser att vi inom sporten är dogmatiska. Jag anser att han är mer dogmatisk än vad vi är. Inom sporten har vi naturligtvis många tävlande som inte är så erfarna eller kunniga, men vi är alla barn i början. Jag vet att vi tränare vet hur det skall vara och vad vi vill. I sporten måste man visa resultat som bedöms av objektiva domare. Inom akademisk ridkonst eller barockridning kan man få ett certifikat som utfärdas av en privatperson som har ekonomisk vinning av sin verksamhet. Att en utbildare tror att han kan nå resultat med distansutbildning är för mig lurendrejeri . Ett fåtal dagar under tre år där deltagarna får betala mycket pengar och en examen där utbildaren är examinator strider mot principerna för all form av examination. Dessutom måste man köpa utbildarens videos och böcker. Vi vill väl alla tjäna pengar, men vad som pågår inom vissa sekter är för mig inte seriöst . Det är bara ett sätt att tjäna pengar. Kom inte och påstå att det är idealism. Det finns dock en positiv sak med denna verksamhet. Många har en glädje och för mig är verksamheten hästvänlig. De hästar vi tränar korrekt inom sporten har det också bra. Tränarklubben är för mig den viktigaste organisationen för en bra och sund utveckling av dressyren i Sverige. Ni medlemmar har kvalificerat er för att bli medlemmar och klubbens vidareutbildningar är minst lika bra som Ridsportförbundets och betydlig billigare. I mitt första info bad jag om debattämnen och inlägg. Kommer ni med synpunkter och idéer så kan vår hemsida bli mer intressant och utveckla det vi vill, förbättra standarden, ha en diskussion som kan föra oss framåt. Skicka idéer, kritik eller det ni finner intressant till eric@lette.se Sätt igång!!! Eric 2008-04-09 |
ÅRETS TRÄNARE 2007 - BO TIBBLIN Motivering - För sitt breda kunnande och sin mångåriga erfarenhet. - För sitt djupa engagemang i ekipagen och för sportens utveckling. - Förmågan att matcha och ta fram såväl unga hästar till Breeders Trophy och Scandinavium Open som hästar i de högre klasserna till och med Grand Prix.
|
ERIC INFORMERAR Jag har senaste helgen varit i Holland och dömt Ponnys, Juniorer och Unga Ryttare. I Holland finns en annan ridstil än den vi har här i Sverige. På ponnysidan såg jag några av de bästa i världen. Jag gav de två bästa 75%, vilket de också var värda. Mina meddomare hade drygt 70% som jag betraktar som snålt med tanke på den fantastiska precision som visades. Nästan alla ponnyryttare hade korrekta sitsar. Ser man hur juniorer och unga ryttare satt blev jag besviken. Det finns i Holland ett Anky-stil som ryttarna inte kan klara. Hästarna går med kort hals och mycket energi, vilket gör att nästan alla ryttare satt med en kraftig svank och med bakåtlutat överliv. Speciellt i ökningar vilka mest såg ut som en överilad mellantrav. Energi fanns men ingen elasticitet. Vad är orsaken? Att ryttaren sitter fel eller att hästen inte bär sig. Jag tror att man skall fokusera på hästen. Jag lovar att de flesta ryttare som sitter på en sådan häst kommer att luta sig för mycket bakåt. Det har blivit så populärt att ha sitsövningar, men enligt min uppfattning kan man inte sitta rätt på en felkonstruerad stol. I de flesta inlägg i pressen så talas det så mycket om sitsen, bettet, tänderna, fodret och sadeln m.m. Jag är övertygad om att med korrekt utbildning och ridning så kan vi undvika många problem. Allt det jag nämnt är självklart viktigt, men jag tror att man fokuserar på fel saker. Vi måste lära våra elever att rida rätt och att ge hästarna en korrekt grundutbildning. Då behöver vi inte dra hästarna i munnen så vi skadar den, eller att hästarna får ont i ryggen genom att gå i fel form. Rider vi fel spelar det ingen roll vad vi har för sadlar eller bett. Vi får problem. Att sen se en reklam från en ny bok där en equiterapeut med inriktning mot kiropraktik säger sig kunna lösa problem när hästen protesterar vid samling, när den dubbeltrampar i galoppombyten och har svårare att ställa sig i ena varvet, då blir jag upprörd. Det kan naturligtvis vara så att hästen inte är helt frisk, men dessa problem har vi mer eller mindre på alla hästar. Genom riktig utbildning kan vi lösa dessa problem. Dessa saker tar för oss utbildare år av träning att uppnå. Jag har också i Ridsport svarat några insändare som har synpunkter på hur Wilson under Kristian von Krusenstierna piafferar. I nästa nummer kan ni läsa mitt svar. Det är också typiskt att de som ägnar sig åt ”Akademisk Ridkonst” eller barockridning kritiserar det vi gör i sporten. Vi skall driva vår utbildning efter klassiska principer och det är inte bara piaff och passage. Jag skulle önska att vi på SDK:s hemsida får igång en diskussion om ridning och utbildning. Det behövs och från Ridsportförbundet kommer inget nytt. Skriv gärna till mig (eric@lette.se) så vi får igång en debatt om vad som är viktigt för sporten på alla nivåer. Knivsta 2007-12-12 Eric Lette 2007-12-14 |
ERIC INFORMERAR Årets seminarium avhölls planmässigt den 24-25 november hos familjen Haag på Ledingenäs gård utanför Knivsta. Utöver medlemmar var också domare och andra tränare inbjudna. Ca. 30 deltagare kom. Vi hade naturligtvis önskat fler deltagare, men det blev mer personligt när det inte blev så många. Tidigare har vi haft flera seminarier med unghästar och grundutbildning. Denna gång ville vi höja nivån och därför var temat Grand Prix rörelser. Tinne Wilhelmson-Silfvén och undertecknad ledde seminariet. Tinne visade 3 hästar som reds av hennes elever. På söndagen visade Tinne en häst vid hand på det sätt hon lärt sig av en beridare från Spanska Ridskolan. Det var mycket intressant och hästen, som visades rids normalt av sin ägare Antonia Ax:son Johnson, visade en 10-mässig piaff!! Mycket imponerande. Även om ämnet hette Grand Prix så handlade det mesta om grundutbildning. Vad vi försökte visa var att hästarna måste behålla regelbundenhet, takt, lösgjordhet och bärighet också i de svåra rörelserna. Har inte grunderna stabiliserats så eller har man gått för fort fram i utbildningen så visar hästarna bristerna tydligare ju högre upp i klasserna man kommer. Första dagen låg tyngdpunkten på galopparbete. Skolor, bytesserier och piruetter. På tävling ser vi tydligt att de flesta hästar får högre betyg i travdelen än i galoppdelen i klasser från Msv B – Intermediaire I. Hästar med bra trav klarar travarbetet utan större problem. I galopparbetet ser man att många hästar inte är färdiga avseende bärighet (samling). Jag framhöll att det kan bli problem längre fram om man tävlar hästar innan de är färdiga för klassen. En hopphäst kan få prestationsångest om det blir för svårt och efter några tävlingar börjar den att vägra. D.v.s. det går sämre och sämre på tävlingar. Jag är övertygad om att detta också gäller dressyrhästar. Andra dagen låg tonvikten på piaff och passage. Tinnes elever Ann Stigberg och Per Duvefelt hade unga hästar vilka båda var mycket duktiga och begåvade. Vi diskuterade om man skall börja med piaff eller passage. För mig var nog höjdpunkten när Tinne och jag försökte visa hur man skall arbeta med piaff och övergångar. Jag tror det var instruktivt och lärorikt. Mina elever, Magdalena Skatt, Jill Sandström-Leppänen, Nina Nuutila och Marie Fröberg demonstrerade detta på hästar som är ganska olika. Jag vill rikta ett stort tack till Tinne och alla ryttare som välvilligt ställde upp och inte minst till våra värdar Sonja och Anna Haag för deras gästfrihet och entusiasm för att alla deltagare skulle trivas. Eric Lette 2007-11-26 |
ERIC INFORMERAR Jag var nere på Swede Horse på Flyinge på en kort visit. Några iakttagelser är viktiga för oss tränare. De första åren med mästerskap för unga hästar verkade det som att vi bara skulle ha hästar med mycket energi och spektakulära gångarter. Sedan förra året på VM i Verden började domarna se mer till att hästarna gick utan spänning och att de skulle bära sig i rätt form. Vi har sett många av de framgångsrikaste hästarna från de första åren som gått sönder eller inte har blivit framgångsrika högre upp i klasserna. På Flyinge kunde vi se att just bärighet och lösgjordhet lönade sig. Den tyske gästdomaren Christoph Hess är en utmärkt kommentator, mycket positiv när det var bra men tryckte hårt på när hästarna inte var självbäriga eller när de var spända. Christoph Hess gav också goda råd framför allt till ryttarna vad de måste tänka på om hästarna skall komma vidare. På en punkt tyckte jag att domarna var väl stränga. Det gäller skritten, där många fick ett lågt betyg för att de var lite överilade. Jag tycker att om skritten är ren och vägvinnande med god mekanik så kan man vara generösare. Det är unga hästar i en främmande miljö och en något överilad skritt behöver inte betyda att hästen är spänd. Vi måste komma ihåg att unghästchampionaten inte är ett slutmål. Självklart är det roligt att vara framgångsrik, men en forcerad utbildning kan göra att det blir svårt eller omöjligt för hästen att bli framgångsrik i högre klasser. I och för sig är det ju hästarna som skall bedömas, men det är så viktigt att hästarna redan från början är korrekt ridna. Vi vill ju att alla fina hästar skall få en chans att utvecklas på rätt sätt och det går bara när hästarna är harmoniska och korrekt grundutbildad. Swede Horse var för mig mycket positivt och jag kan bara konstatera att vi har ett antal goda hästutbildare i Sverige. Eric Lette 2007-10-24 |
ERIC INFORMERAR De senaste veckorna har jag sett tävlingar i Djursholm och på Flyinge. På Flyinge hade jag en dressyrdomarkurs för våra Grand Prix-domare. Där fanns en display så att vi också kunde se alla domares betyg för alla rörelser. Vi var oftast överens om de internationella domarnas betyg. Självklart fanns olikheter som inte är tillfredställande avseende enskilda rörelser. För sportens skull är det bra att det finns en display där alla kan se vilka betyg domarna ger. För mig som dressyrdomare är det ett problem om ryttare och vissa domare, beroende på var de sitter, kan se siffrorna under pågående ritt. På kursen talade jag mycket om utbildningsskalan och att de största problemen är skalans tre första punkter. Regelbundenhet, lösgjordhet och kontakt. Domarna var ofta alltför snälla när traven var oregelbunden. Speciellt i slutor, men även i ökad trav, fick kända ryttare bara små avdrag. Domarna gav höga betyg för slutor och ökad trav när de var bra, men mycket stränga när de bedömde Halt, skritt- och galoppiruetter. Där ligger de för lågt enligt min uppfattning. FEI har just utgivit en handbok för dressyrdomare. Den bygger helt på utbildningsskalan. Där finns alla rörelser beskrivna och vilket betyg som skall ges från 1 till 10. Tittar man närmare i boken är den naturligtvis inte exakt. Jag tycker att domare och även tränare och ryttare bör läsa den en gång, men ett exakt rättesnöre kan den aldrig bli. Dressyr kommer aldrig att bli en exakt vetenskap och man kan aldrig lära sig rida eller döma från en bok. I de flesta klasser kunde vi på displayen se att många låg högt efter travprogrammet, men att det gavs lägre poäng i galoppdelen. Det var också riktigt. I trav är många hästar "flashiga" och får höga poäng fastän de inte uppfyller de viktigaste kraven enligt utbildningsskalan. Det visar sig också när de kommer till galopparbetet. Då ligger hästarna på i handen och ofta med öppen mun och bristande bärighet och därmed också med spända ryggar. Då uppstår också många fel. Jag skall i fortsättningen komma med regelbundna rapporter om ridning om domare och om sporten i stort. För att denna sida skall bli intressant för er alla så är jag tacksam om ni skriver till mig (eric@lette.se), när det finns något ni vill att jag skall ta upp. Naturligtvis har jag redan nu många saker som jag vill ta upp för att hjälpa er för att sporten skall öka kvalitativt, vilket vi alla vill. Eric Lette 2007-10-11 |
ERIC INFORMERAR Vi i SDK:s styrelse har insett att vi måste bli mer aktiva på vår hemsida. Därför kommer vi att regelbundet skriva något som kan vara intressant för er medlemmar. Jag eller någon annan, kommer att skriva om träning eller något som har intresse både för vårt eget arbete eller för sporten i allmänhet. Samtidigt vill jag också att ni tränare kommer med synpunkter om vad vi skall ta upp. Har ni frågor eller önskemål så skicka det till oss. Jag vill att vi skall ha en bättre dialog, inte bara diskutera frågor vid årsmötet. För mig är tränarklubben mycket viktig. All vara medlem i klubben är enligt min uppfattning mer status än att vara B-tränare. I SDK finns bara tränare som bevisligen har presterat resultat som tränare och ryttare. Ridsportsförbundet har ju också minimikrav för att man skall få komma till deras kurser för att bli licensierad C-, B- eller A-tränare. Ridsportsförbundet vill att alla skall gå på kurser. Det är naturligtvis rätt att alla kan bli bättre genom utbildning, men vi måste fundera över hur den skall utformas för att vi skall kunna höja standarden på våra tävlingsryttare. Det är SDK:s uppgift att förbättra träningen så att vi får fram fler goda ekipage. Likaväl som att ryttarna vill utvecklas och prestera mera, så är också tränarens uppgift att få fram goda resultat genom korrekta träningsmetoder. Jag kommer i nästa vecka att skriva mitt första inlägg. Jag vill att det skall bli intressant att regelbundet besöka vår hemsida. Besök hemsidan nästa vecka! Eric Lette 2007-09-26 |
Halvsideannons Tidningen Ridsport nr 3/2007
|
MENTORSKAP Artikel Equipage nr 5//06 Ni har väl inte missat artikeln i tidningen Equipage som presenterar SDKs mentorskap och hur det fungerar i praktiken. Det är SDK Mentor Siv Birgersson och Adept Ulrica Jonsson som har blivit intervjuade "Att ha det stöd som en mentor innebär är helt ovärdeligt, säger Ulrica Jonsson, som här berättar om den nya och omtalade utbildningsformen." 2006-08-21 |
INFORMATION FRÅN SDK Inlaga i Tidningen Ridsport nr 03/2005
* När Conrad Schumacher, internationell GP-ryttare, -tränare och -domare höll
seminarium för SDK och inbjudna A-, B-, C tränare, deras elever samt domare,
anslöt ett 80-tal till Djursholms ridhus, 4-5 dec. Mottagandet av C.S.
träningsmetoder, där den mentala delen samt ryttarens inverkan och
grundridningens betydelse poängterades, gav mersmak. Så på initiativ av
tränare håller den 13 mars i Borås ridhus C.S. ett convention (en större
clinic för publik) öppet för envar. Möjligheten för tränare, alla
kategorier, att tillsammans med elever anmäla sig till framtida regelbundna
clinics med C.S., kommer där att ges. |
